Ordlista

Jordeböcker

Fredagstomten

Jordrannsakning

Ordlista

Vad står var i jordeboken? (klickbar bild)

Startsida

Brukare

Den person som brukade jorden och vanligtvis bebodde en gård. Det behövde inte nödvändigtvis vara ägaren som brukade gården.

Brukningsenhet

En ensam gård som brukas av en person/ett hushåll.

Ensädesområde

Ensäde innebar att hela åkern besåddes årligen.

Hemman

I dagligt tal använder man begreppet gård för att karakterisera en jordbruksenhet. Vid behandlingen av källmaterial måste man dock vara uppmärksam på att skilja mellan en fysisk gård och en kameral enhet. Hemmanet utgör i källorna en kameral enhet, d.v.s. en enhet som fungerar som ett skatteunderlag och vilket den redovisas som i jordeböcker, med ett fastställt mantal.

Vid en studie av jordeboken märker man snart att det som inledningsvis tycks redovisas som en gård med ett gårdsnamn snarare var flera gårdar. Detta beror på att ett hemman kunde vara indelad i ett flertal olika delar, brukningsenheter, som i sin tur brukades av olika personer. Det betyder att varje brukare sannolikt även hade en familj att försörja vilket innebar att betydligt fler personer livnärde sig på gården än vad man först kan konstatera.

Hemmansklyvning

Hemmansklyvning var en process som innebar att ett hemman delades upp i två eller fler brukningsenheter. Anledningen till detta var bl.a. att arvingar skulle erhålla en bit jord att försörja sig och sin familj på.

Utvecklingen under 1600- talet visar hur hemmanen som klyvdes blev mindre och mindre vilket till slut ledde till att de ålagda räntorna inte kunde betalas. Omfattningen av hemmansklyvningen blev därför ett stort problem för staten som såg förlorade skatteinkomster som en följd. Det ledde i längden fram till en förordning 1684 mot att skattegårdar inte fick klyvas till mindre än ¼ mantal.

Härad

En gammal benämning på en mindre del av ett landskap som bestod av ett flertal socknar och vilken utgjorde en egen enhet för rättsväsen och förvaltning.

Häradsrätt

Domstol i första instans på landsbygden och i städer där rådhusrätt inte fanns (nuvarande tingsrätt).

Jordeboksräntan

Denna skatt påfördes hemmanet i form av naturapersedlar efter dess prestations - och bärkraft. Den kunde variera mycket mellan länen. I fallet med exemplet "Fredagstomten" utgör jordeboksräntan av: smör, malt, dagsverken och ”hästar”. Dagsverken innebar att man arbetade på storgårdar, slott, med mera men den kunde även betalas i pengar. Skatten som syftar till hästar går långt tillbaka i tiden då bönderna hade skyldighet att ställa hästar till förfogande för konungen eller länsherren. Med tiden för alldeles det istället till skatt som mer lades i rena pengar. Men när skjutsväsendet infördes kom åter igen skyldigheten att hålla hästar till förfogande.

Jordnatur

Äganderätten till hemmanen delades, efter Gustav Vasas indragning av kyrkans egendomar, in i frälse-, krono- och skattehemman. Frälsehemmanen ägdes av det världsliga frälset, adeln, och brukades av frälsebönder som betalade skatt direkt till adeln och inte kronan. Kronohemmanen ägdes av kronan som erhöll jordränta från brukaren (åbo) medan skattehemmanen brukades av självägande bönder som betalade grundskatt till kronan.

Benämningen insocknes- och utsocknes frälsehemman förekommer ibland. Insocknes frälsehemman var hemman som låg under ett slott eller säteri inom samma socken. De frälsehemman som låg i en annan socken än slottet/säteriet kallades utsocknes.

Jordskiften

Storskiftet var den första av de tre stora jorddelningsreformerna under senare delen av 1700-talet som innebar att varje brukare ensam kunde tvinga ett skifte. Skiftet genomfördes inte i större skala utan var ganska begränsat. Enskifte innebar en sammanläggning av små spridda brukningsdelar till större enheter. Ägaren till Svaneholms slott i Skåne Rutger Maclean drev på enskiftet som tillkom 1803. Det genomfördes dock i större utsträckning endast i Skåne. Laga skifte, 1827, var den sista av skiftesreformer inom svenskt jordbruk och den som blev mest betydelsefull. Reformen medförde att den gamla bygemenskapen upplöstes och att gårdarna flyttades ut från byarna och på så sätt skapade dagens jordbrukslandskap.

Korntal

Om en brukare sådde 1 tunna spannmål och skördade 6 tunnor spannmål så talar man om det 6: e kornet. Man får alltså en skörd som är 6 gånger insatsen. På detta sätt räknade man ut skatten på den kommande skörden. Men den var väldigt schablonmässig och tog ingen hänsyn till magra eller goda år.

Mantal

Ursprungligen fungerade mantalet som ett kameralt mått vilket infördes under 1500- talet i syfte att ange ett hemmans förmåga att betala skatt. Ett hemman som betecknades med ett helt mantal var såpass stor att den kunde försörja ett helt hushåll och hade utöver det även kapaciteten att producera ett överskott som täckte skatter och nödvändiga utgifter. Mantalet var således starkt förknippat med hemmanets avkastning. Till grund för att räkna ut de fasta skatterna, bl.a. jordeboks- och mantalsräntan, låg mantalsuppgifterna. Mantalet var dock inte en fast företeelse utan kunde ändras över tiden. Ett hemmans förmåga att producera kunde avta av olika skäl vilket kunde innebära att mantalet justerades nedåt. Först under 1700-talet låg mantalet fast men kunde ändras vid avstyckning av hemman, s.k. hemmansklyvning.

Mantal kommer från den militära folkbokföringen där den hade betydelsen av man, människa eller invånare. Med tiden kommer begreppet att innefatta en bonde som bebodde ett hemman men redan under 1600- talet kom mantalet istället att beteckna storleken för ett hemman.

Mantalslängd

En längd som fungerade som skatteunderlag. I längden, som upprättades av sockenprästen, fördes alla invånare i en socken i under olika kategorier som man, hustru, dräng/son, piga/dotter, barn under 15 år och gamlingar över 60. Längderna återfinns i kyrkoarkiven som bevaras på landsarkiven.

Mantalsräntan

I jordeboken infördes mantalsräntan på 1680-talet och kunde bestå av ett flertal olika skatter. För ”Fredagstomtens” del innebar mantalsräntan att skatt skulle erläggas i: bl.a. landtågsgärden  ( tillfällig skatt införd av Karl IX för kriget mot Danmark 1611), byggningshjälp ( extraskatt för uppförande och underhåll av slott och fästningar), skjutsfärdspengar ( istället för att ställa upp med skjuts och transporter för kronan kunde den erläggas i pengar från 1561) och dagsverkepenningar (skatt för att bekosta dagsverken vilken infördes 1652).

Mynt

1590 – 1776        1 Daler = 4 mark;  1 Mark = 8 öre;  1 Öre = 24 penningar.

1776 – 1855        1 Riksdaler = 48 skilling;  1 Skilling = 12 runstycken

1873 -                  Kronan infördes

  Som en jämförelse kan nämnas att följande mynt gällde i Västsverige 1633- 1770.

1633 – 1664       1 Riksdaler = 48 öre silvermynt

1665 – 1680       1 Riksdaler = 52 öre silvermynt

1681 – 1715       1 Riksdaler = 64 öre silvermynt

1720 – 1770       1 Riksdaler = 96 öre silvermynt

  De uppgifter som förekommer i jordeböckerna baseras på daler, öre och penningar - mark användes inte.

Natura

Skatter betalades i äldre tid i form av spannmål, smör eller andra förbrukningsvaror, inte i pengar.

Palm/hölass

Var ett hömått på ca. 5,665 kubikmeter som motsvarade ett 1 vinterlass eller 2 sommarlass hö. Om en palm i genomsnitt motsvarade vad man fick i avkastning från ett tunnland äng vet man inte med säkerhet eftersom sådana uppgifter saknas. Därför kan man inte räkna ut ängsarealen utifrån avkastningen.

Rote

Ett antal hemman (rote) bekostade en soldats lön och torp. Skyldigheten för bönder att hålla en soldat infördes av Karl XI på slutet av 1600 - talet i samband med att man började med indelta soldater istället för att skriva ut bönder till knektar.

Socken

Ursprungligen benämning på de personer som sökte sig till samma kyrka. En socken var en kyrklig territoriell enhet som idag motsvarar en församling.

Tiondeskatten

Skatten var till för att bekosta socken prästen och togs ut av kyrkan. I Sverige infördes den redan under 1100-talet. Gemene man måste lämna en tiondel av skörden, fiskfångsten eller liknande i skatt Sädestiondet var det viktigaste tiondet och fördelades så att 1/3 tillföll sockenprästen och 2/3 tillföll biskopen, kyrkan och de fattiga. De övriga tionden tillföll endast församlingsprästen. Efter Gustav Vasas indragning av kyrkan till staten tog kronan hand om två tredjedelar av tiondet, s.k. kronotionde. Prästen fick dock behålla sin del eftersom det var sockenprästens viktigaste inkomstkälla. Tiondet betalades främst med naturapersedlar.

Tunna

Var ett kärl för spannmål som innehöll 146,6 liter i västra och södra Sverige. I andra delar av landet kan kärlets storlek variera. En tunna säd täckte ett tunnland åker.          

Tunnland

Var ett ytmått för åkerjord på 4936, 6 m², d.v.s. ca. 0.5 hektar. Ett tunnland var ursprungligen ett område så stort att det kunde besås med en tunna säd.  

Utjord/Utmark

Områden som inte var uppodlade och som var gemensamma. Utmarkerna kunde vara ljungbackar, berg, kärr och mossar. Först fram på 1800- talet kunde man tack vare ny teknik börja utnyttja de områden som kunde lämpa sig för nyodling.

Litteraturtips:

Jansson, S. O., Måttordbok. Svenska måttstermer före metersystemet, Stockholm 1950.

Text och foto: Bengt Kjällman  2000-08-17